Skrivet av: Håkan Ahlström
 Drömflyg från Slovakien
BILDER
WT-9 dynamic UL bild 1
Dynamic WT-9 i väntan på pilot
WT-9 dynamic UL bild 2
Start-up
WT-9 dynamic UL bild 3
Dynamic i luften

Allt sedan jag såg reklambilden på en Ferrari-röd Lancair på mittuppslaget av MACH 44 (nr 1/1991) har det varit min dröm att få flyga något lika formskönt under eget befälhavaransvar. Det dröjde nästan 15 år, men nu är jag där! Två av de tre flygklubbar som jag är med i har under det senaste halvåret skaffat WT-9 Dynamic. Och den tredje lär vara på gång.

Leveransflygningen av nummer två blev min första utlandsresa med ultralätt. Det var en onsdag i mitten av mars och i Slovakien höll den sista snön på att töa bort och tjälen gå ur marken på gräsfältet där vi skulle starta. Två nya kärror skulle slå följe till Sverige, en som beställts av Kristianstads Flygklubb och så våran som skulle till Stockholm. Väderutsikterna för sträckan kunde varit bättre, så det beslöts att börja med ett tio minuters sidosprång till det asfalterade flygfältet i Sliac, där vi åtminstone slapp riskera att bli fast på grund av att banan förvandlats till lervälling.

Vi tolkade den nya väderbriefingen vid lunchtid som en förbättring, fajlade vår färdplan och stack iväg. Avsikten var att mellanlanda för tankning och eventuell övernattning i Stettin eller Poznan. Målet var Roskilde, men tidsmarginalen till mörkets inbrott började bli knapp. Efter att ha krånglat oss igenom bergskedjan på gränsen mellan Slovakien och Polen trodde vi att dagen var räddad. Katowice kontroll klarerade oss snällt till de höjder vi begärde och för en stund kunde vi inbilla oss att vi hade flyt. En stund senare var det bara att knappa in GO TO NEAREST på GPS:en och landa i ett allt disigare Wroclaw.

En vecka senare ingår jag i den halverade styrka som åkt tillbaka till södra Polen för att fullfölja hemflygningen. Jag får Kristianstads SE-VPF på min lott. Efter en förbryllande utklarering från Wroclaw-tornet kommer vi slutligen på track och det är bara ett par Cb under vägen som stör bilden av en ren nöjesflygning. Vi ligger i 115 knop IAS och styr efter GPS mot rapportpunkter hämtade från Jeppesenkartor. Bränsleflödesmätaren visar 17-18 liter i timmen. Sista Cb:t rundar vi i Stettin och därefter är det smörlugnt och kanonsikt. Köpenhamn kontroll släpper fram oss till Roskilde utan krångel och vi landar bana 29 efter litet drygt tre timmar i luften.

Följande morgon sker den officella leveransen av flygplanen. SE-VPB till mig, som representant för Swedish Ultraflyers och SE-VPF till ordföranden för Kristianstads Flygklubb, som kommit över med klubbens PA-28. Detta sker just i Danmark, därför att här gäller EU's lägsta mervärdesskatt på flygplan.

Jag hade hoppats att få gasa ikapp med PA-28:an till Kristianstad, men dom fegisarna stack i förväg. Sista benet, Kristanstad-Stockholm lovade fortsatt god sikt och Cb-aktivitet. Mätt på flygning med ständig radiopassning beslöt jag att skippa färdplan, hålla mig i G-luft och bara navigera efter papperskartan. Ett sällsynt präktigt Cb över Södertälje tvingade oss på en liten utflykt över Mariefred och Selaön. Annars gick det i stort sett raka spåret och vi höll tiden. Hemma på Frölunda flygfält sken solen över välkomstkommittén.

Håkan Ahlström